Jag har blivit hackad och det är alltså INTE jag som skrivit det senaste inlägget som jag nu tagit bort.. Jag önskar att det fanns lite mer människor med medlidande här i världen, men tydligen inte.. Ni som känner mig vet att jag aldrig skulle uttrycka mig på det viset och ingenting i det inlägget är sant.

Avons har det bra, han är absolut inte döende eller skall avlivas! Jag mår inte bra, men jag skulle aldrig få för mig att skriva något sånt eller ta ett sådant beslut.. Men tydligen finns det folk som roar sig över hur jag mår just nu.. och det var väl ingen slump att det stod att Avons hade fått cancer, med tanke på att jag fick AVLIVA min förra häst pga troligen just cancer..

Tack, för att jag fick må ännu bättre just nu...

Ja, det är ju många som undrar och frågar vart tusan jag tagit vägen så jag ska försöka uppdatera lite nu tänkte jag!

Avons har det bra, han lever ut livet till fullo genom att leka rodeo, hoppar över staket på 150 cm för att gräset tydligare är grönare på andra sidan och har det bara allmänt bra. Jag har ridit honom några gånger i skogen, annars är det mest skogspromenader (långa) som står på schemat nu för tiden. Idag longerade jag honom även över cavaletti. Han är inte avställd, men jag har valt att ligga lite lågt tills vidare. Tankarna snurrar fortfarande en hel del och ibland önskar jag att jag aldrig hade åkt in till den där förbaskade kliniken och fått så tråkiga besked, då hade jag fortsatt att kämpa på som vanligt och varit glad och Avons hade nog mått mycket bättre av det också...

Jag har tappat all motivation till ridning och hästar öht, intresset finns såklart kvar men allt dog av lite när jag fick detta beskedet. Har t.o.m funderat på att sälja av mig all min utrustning, har skrivit en lång lista på vad som isf ska säljas. Jag var inte tillräckligt stark för att få ett sådant besked helt enkelt efter allt jag varit med om tidigare och allt jag fått gå igenom och kämpat med, det har blivit FÖR jobbigt för mig så jag har helt enkelt fått "stänga av" ett tag för att försöka känna efter. Allt kan bli bra med Avons, han kan hålla för tävlingar, träningar och precis som en helt vanlig häst. Han kanske bara håller som haghäst/promenadhäst eller inte ens det. Han kan få ont idag, imorgon, om 1 månad eller om 3 år eller kanske aldrig mer.. Det är ingen som vet och det är också det som är så fruktansvärt jobbigt att försöka leva med och vågar jag satsa eller inte!? Just nu känns det inte så.. Har även varit inne på att eventuellt skaffa mig en häst till, Avons skulle ju inte dö av att få sällskap av en av hans storlek som han kan få busa med, men som det är just nu har jag varken plats eller råd. Avons är inte direkt billig i drift, nog med att han är lättfödd men han behöver konstant vara skodd runt om vilket är en extra kostnad. Sen vet jag ju inte om han kommer behöva behandling, eller om det ens är någon idé att behandla. Som pricken över i:et så fick jag besked från försäkringsbolaget att de INTE täcker hans skada och han har nu reservation för hälta på båda bakbenen samt hovsjukdomar och komplikationer, bara det får en att vilja gräva ner sig.

Jag är som sagt väldigt kluven och allmänt less på livet om man säger så. Hästar är verkligen allt för mig och jag har anpassat hela mitt liv åt att kunna ta hand om dem, ha tid för att rida, att träna osv.. Det är också därför jag valt att jobba 60% som jag gör, men vad ska jag göra av min lediga tid nu? Förutom att lulla runt på skogspromenader.. Men jag har valt det själv, det var detta valet jag gjorde när jag bestämde mig för att inte lämna tillbaka Avons och det är någonstans härefter jag får leva, även om det SUGER!

I onsdags var vi på ATG kliniken i Skara och skodde Avons bak. Gick ganska lugn till för undantag när vi skulle åka. Han klev på och av transporten några gånger och till slut ställde hans sig lugnt där inne och då satte pappa upp kedjan bakom och skulle stänga. Avons får då för sig att han skulle backa ut och kedjan tog i runt hans bak. Han blev livrädd och gjorde världens bakutspark, riktigt högt, så kedjan for åt helsike. Nåja, vi kom iaf iväg efter lite om och men.

Väl inne på kliniken var han ju ganska stressad som vanligt, men inne i hovslagarrummet så band vi upp honom och skämde bort honom med massa godis så han stod nöjd och lugn. Men sen valde hovslagaren att ändå ge han lite lugnande innan han började spika, ifall att. Avons var ju inte riktigt med på noterna och ville sammarbeta. Hovslagaren fick verkligen slita så svetten rann ;)

Sen ville han inte kliva på när vi skulle hem, så vi fick ta en lina bakom honom. Han har så otroligt mycket överskottsenergi. Han är inte avställd på något vis, men det har inte blivit någon intensiv träning direkt. Har varit ute och promenerat med honom i stort sett varje dag i skogen, vilket han älskar. Sen motionerar han sig själv i hagen hela tiden. Springer som en kanonkula och bockar och skuttar som en liten tok, galningen! Skoningen verkade också göra susen nu när han inte kan trampa och slita så snett, han rör sig på ett mer annorlunda sätt och han vilar inte bakbenen på samma sätt som tidigare. Har även börjat ge honom LitoVet nyponpulver.

Igår var även min hovslagare ute och skodde honom fram. Det däremot ville Avons inte vara med på. Han hade verkligen en sådan där dag igår då han bara skulle bralla och ville inte vara med på något. De höll på med något uppe i skogen som var betydligt mer intressant än att både bli fångad i hagen och att bli skodd. Men nu sitter skorna på plats, dock med bara 2 söm på utsidan båda bak eftersom det inte fanns mycket att spika i, så vi får hoppas att de sitter. Han skall skos igen om ca 4-5 veckor när hoven växt ut lite mer, just nu är inte tyngdpunkten "nolläget" helt i mitten och det är det vi hoppas på att få till nästa gång.

För övrigt tittar jag mest på Avons allmäntillstånd. Jag har inte skickat röntgenbilderna till veterinär nr 2 ännu, ska se om jag kan göra detta i nästa vecka. Vill ge honom några dagar med nya skorna först. Så just nu går jag på magkänslan och jag kan inte se att Avons skulle vara halt någonstans. Kan ju hända att han var låghalt pga den sneda hoven. Min första veterinär sa: "Behandling och 6 månader konvalecens", veterinär nr 2 förstår inte vad som skall behandlas om glidlederna ändå förbenats och tyckte först och främst vi skulle prova med skor. Spatthästar ska ju hållas igång ordentligt och så länge jag inte kan se en hälta eller ens antydan till något fel så kommer jag fortsätta motionera honom på bästa sätt tills vi eventuellt får ett till utlåtande.

Spatt är en kronisk torr inflammation i hasleden med nedsmältningsprocesser i ledytorna och benpålagringar i ledkanterna, i de flesta fall på hasens inre främre del (sk. spattknöl). Hasen består av fyra leder och det är oftast de två nedersta lederna som drabbas.

Spatt är en progressiv ledinflammation orsakad av upprepade kompressioner (sammantryckningar) och rotationsrörelser. De nedre delarna som oftast drabbas, är sk glidleder och inte direkt involverade i böjrörelsen av bekbenet - till skillnad från den översta leden, som har störst betydelse för hasens totala rörelse. Det är tur eftersom sjukdomen alltid resulterar i en sammanväxning (fusion) av lederna (och därför ingen smärta förenad med rörelse).

Fusionen medför alltså att två benbitar växer samman och leden upphör att existera och kan inte medverka till hasens rörelse över huvud taget. Den hälta som uppstår vid spatt och förvärrats ju längre spattförloppet fått fortskrida, minskar när de berörda lederna väl vuxit ihop för att slutligen i stort sett upphöra helt.

Det är vanligast att båda hasarna drabbas, men ensidig spatt förekommer.

Det råder många skilda meningar hos veterinärer och annat kunnigt hästfolk, om varför vissa hästar drabbas. En vanlig mening är att spatt är en följd av överansträngning av bensystemet, ofta i kombination av exteriörfel och dålig uppfödning.

En intressant teori är att spatt är hästens eget sätt att försvara sig mot något som gör mycket ont. Genom att leden växer samman förhindras rörelsen i hasen och smärtan (t.ex muskelsmärtan) försvinner.

(källa: http://user.tninet.se/~xvj408j/spatt.htm)

Min egen sammafattning: När en häst konstateras med spatt vill man så fort som möjligt behandla med att spruta lederna med bl.a cortison eller tuppkam. Finns även ett nytt medel som heter "Tildren" där hästen behandlas genom dropp under en dag på klinik. All denna behandling handlar om att få brosket i glidlederna (som bryts ner och förnbenas av inflammationen) att brytas ner så fort som möjligt och att en föbening av lederna börjar. Allt handlar om att få allt att växa samman så fort som möjligt och det är under själva nedbrytningen av brosket som hästen har mycket ont. En del hästar visar inga symtom medan en del hästar är blockhalta. Man kan även operera spatt, då går man in och retar upp leden (alternativt borrar i brosket) för att starta en förbening så fort som möjligt. I dagsläget går man ifrån operationer mer och mer vad jag förstått för det orsakar så mycket smärta för hästen.

Veterinären jag rådfrågade med igår sa att eftersom Avons har så "kraftig" spatt, dvs att man inte ens ser konturer av de två mellersta lederna eller ledavdelningarna så har han "fixat" det själv. När det växt samman orsakar det inte längre smärta och eftersom de glidleder som drabbats har så ytterst lite rörlighet så finns det de hästar som fungerar precis som vanligt trots spatt. Sen finns det dem som har så fruktansvärt ont att de måste tas bort. Spatt är en väldigt oviss sjukdom och även om det förbenats och hamnat i ett "utläkt" (vilande läge, spatt går aldrig att läka ut) så kan de närsomhelst blossa upp igen, men det kan ta allt från en månad, 1 år, 10 år eller aldrig mer. Sprider sig inflammationen till den tredje leden är prognosen dock mycket sämre, men de finns de hästar som klarar det också.

Imorgon har vi tid på kliniken för medicinsk skoning. Vi får se hur det går.

Jag ligger ganska lågt vad gäller bloggandet just nu, det är mycket som händer för tillfället i vardagen som gjort att jag dragit mig tillbaka en aning :S

Avons är kvar hos mig och det kommer han förbli. Jag har fått tillbaka på förlikningen med försäljningsstallet, så nu finns ingen återvändo. Tanken att bara se honom i ögonen, lasta honom och skicka honom till ett ovisst öde fick mig att spy. Skulle jag lämnat tillbaka honom skulle det skett i helgen och imorgon hade han stått på färjan påväg tillbaka till Lettland :( Nä, usch och fy!

Jag har rådfrågat med en annan veterinär på en annan klinik idag, som såg allt detta på ett helt annoslunda sätt. Min första veterinär var så himla negativ och allt hon ville var att jag skulle lämna tillbaka honom, och en sådan veterinär vill jag inte ha med mig i ryggen. Så jag kommer att byta klinik helt enkelt. Hon kunde inte svara på om spatten var aktiv t.ex vilken man i princip ser direkt på röntgenplåtarna. Hon vill behandla en led som redan förbenats osv osv.. Vilket man inte gör. Så magkänslan att fortsätta på den första kliniken är dålig.

Ska ringa och boka tid för medicinsk skoning imorgon och hoppas på att få det så fort som bara möjligt, så får vi utgå efter det sen. Hovväggen och ballarna är förskjutna båda bak ffa vänster, så hur han beter sig när man riktar upp fötterna är ju en bra fråga med tanke på att han gått och slitit väldigt snett länge. Detta kommer ju medföra att hela hans bakdel kommer att riktas upp i ett läge som han inte är van vid. Antingen går det bra eller så blir han totalt blockhalt.

Imorgon ska jag försöka hinna med att göra ett inlägg om spatt, om Avons diagnos osv så ni som läsare förstår lite bättre :)

:love:

Trodde verkligen inte att jag skulle må såhär dåligt.. Jag kan inte jobba, ligger hemma med världens migrän och spyr, kan inte äta osv.. Snacka om att gå rakt in i väggen :(

Jag vet inte hur jag ska göra.. Känner mig så fruktansvärt ensam.. Har pratat med veterinären som är anti till hela den här situationen och tycker det enda rätta är att köra tillbaka Avons, hon tycker inte att jag ska fortsätta med den hästen. Hon skulle kunna tänka sig att ge han en ENDA chans och det är att prova behandla honom och hjälper inte det vill hon att jag tar bort honom.. Hon tror att det kommer bli hans öde ändå eftersom bilderna och spatten var bland det värsta hon sett. Vet inte hur mycket jag ska lyssna på henne då hon tycker att jag är mer eller mindre dum i huvudet som ens överväger att ha kvar honom..

Jag har ännu inte fått svar från försäkringsbolaget heller, om de kommer att ta det här eller inte. Men det skulle inte förvåna mig om de inte gör det. Usch.. Alla säger till mig att köra honom tillbaka, men jag tror inte jag skulle kunna leva med det, samtidigt vet jag att det är problem att ha honom kvar. frågan är bara om det är värt det?

Fy fan säger jag bara.. Jag vet varken ut eller in.. Det här är nog det svåraste beslutet jag måste fatta någonsin..

För övrigt är Avons precis som vanligt. Pigg, glad och busar runt för fullt i hagen för glatta livet! Vad ska jag ta mig till?