Ridning Dag 2
Tog ut Avons på banan med sadel och träns, sambon följde med och höll i longerlinan. Började hänga mig i sadeln och försöka få han att gå framåt, men han bara frös fast. Morsan kom åkandes lägligt och kom ut till oss på banan. Hon är ENVIS om någon och har själv hållt på mycket med hästar i sin ungdom, nu har han iofs inte ridit på flera år. Hon bestämde sig för att bara ta tag i Avons och få honom framåt, hon väntade verkligen ut honom i det sista sen kom farsan och gick bakom. Då fick vi Avons att iaf ta några steg framåt så jag bestämde mig att hoppa upp och rida medan mamma höll och gick brevid och sambon stod i mitten och höll linan.
Framåt gick han och stressad var han men redan efter ett varv så lugnade han ner sig och sänkte halsen och slappnade av. Så jag tog tyglarna och började "rida" medan mamma fortfarande gick brevid. Till en början ville han rusa iväg lite i skritt och ha huvudet högt för att se vad som försiggick på hans rygg men efter något varv där blev han som en filbunke. Hur lugn och sansad som helst och huvudet hade han nere i backen. Han fick en massa beröm och MASSA godis sen hoppade jag av och ledde tillbaks honom till stallet. Han var verkligen som en filbunke och strosade runt hur lugnt som helst.
Det är nog sådanhär träning han behöver, tyvärr har jag ju inte möjlighet på veckorna att ha med mig 3 personer som är på backen. Jag väntar fortfarande svar både från ranchen och min gamla tränare "Camilla" som tar hand om problemhästar, vi får se helt enkelt.
Jag är iaf nöjd med dagen, han fick något positivt att komma ihåg till nästa gång. Även om jag kände mig som en liten hjälplös prick uppe på ryggen och det kändes som om jag satt på en häst för första gången ;) Skit sak samma egentligen, huvudsaken är att han är stabil i psyket. Man skulle dock behöva göra såhär flera gånger om dagen för att befästa att det inte finns något att vara rädd för.
skönt att ni gör små framsteg!:) Du är som sagt en vääldigt envis prick!
Envis och trägen ;-) känner igen det där .
Verkar som ni hittat något som funkar för er just nu. Ni får väl hitta på annat de andra dagarna när ni inte kan vara flera som hjälps åt.Tycker dessutom det är bra att du oftast har någon med dig när du grejar med hästen.För säkerheten tänker jag då.
mvh/Q
SV: Vi köpte 45-kilos balar men det var för dyrt så vi gick upp till 150-kilos istället. Fast ny har vi två pållar som behöver fodras…
sv:Jag var likadan med knas så jag vet hur det är ;-) Jag var dock ofta ensam.Men å andra sidan så har jag inte åkt av knas öht sen jag fick hem honom .Mycket tack vare mina långa ben eller att jag sonika slängt mig av på eget bevåg i farten.
Många har tyckt jag varit helt från vettet många ggr som ens fortsatte med honom trots att han höll på som han gjorde.Jag vet inte om du känner likadant med din Avons, men det var något med knas som gjorde att jag fortsatte..Och det är fortfarande något speciellt med honom som jag inte kan sätta fingret på.
Ödet kanske.. jag vet inte..
mvh/Q
Skönt att läsa! Du kanske skulle ha den där dockan som va på filmen hiihii ...:)
Sv: Men det är ju skönt att höra... hoppas att han löser det snart ;)
SV:det går ju i perioder, det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Ja vet att de är svårt och väldigt motigt ibland,mitt bästa tips till dig är att kolla i tidningar osv efter små meningar som håller motivationen uppe och sen skriva ner dom och läsa det när det känns som att det går baklänges igen. DEt har hjälpt mig en hel del :)
Hej. Jag läser din blogg dagligen och undrar om du
har någon bildlänk? Jag hade gärna länkat dig på min blogg, om du vill. Mvh, Liza
Tack för länken =) Har lagt ut den nu.
