Ja, det är ju många som undrar och frågar vart tusan jag tagit vägen så jag ska försöka uppdatera lite nu tänkte jag!

Avons har det bra, han lever ut livet till fullo genom att leka rodeo, hoppar över staket på 150 cm för att gräset tydligare är grönare på andra sidan och har det bara allmänt bra. Jag har ridit honom några gånger i skogen, annars är det mest skogspromenader (långa) som står på schemat nu för tiden. Idag longerade jag honom även över cavaletti. Han är inte avställd, men jag har valt att ligga lite lågt tills vidare. Tankarna snurrar fortfarande en hel del och ibland önskar jag att jag aldrig hade åkt in till den där förbaskade kliniken och fått så tråkiga besked, då hade jag fortsatt att kämpa på som vanligt och varit glad och Avons hade nog mått mycket bättre av det också...

Jag har tappat all motivation till ridning och hästar öht, intresset finns såklart kvar men allt dog av lite när jag fick detta beskedet. Har t.o.m funderat på att sälja av mig all min utrustning, har skrivit en lång lista på vad som isf ska säljas. Jag var inte tillräckligt stark för att få ett sådant besked helt enkelt efter allt jag varit med om tidigare och allt jag fått gå igenom och kämpat med, det har blivit FÖR jobbigt för mig så jag har helt enkelt fått "stänga av" ett tag för att försöka känna efter. Allt kan bli bra med Avons, han kan hålla för tävlingar, träningar och precis som en helt vanlig häst. Han kanske bara håller som haghäst/promenadhäst eller inte ens det. Han kan få ont idag, imorgon, om 1 månad eller om 3 år eller kanske aldrig mer.. Det är ingen som vet och det är också det som är så fruktansvärt jobbigt att försöka leva med och vågar jag satsa eller inte!? Just nu känns det inte så.. Har även varit inne på att eventuellt skaffa mig en häst till, Avons skulle ju inte dö av att få sällskap av en av hans storlek som han kan få busa med, men som det är just nu har jag varken plats eller råd. Avons är inte direkt billig i drift, nog med att han är lättfödd men han behöver konstant vara skodd runt om vilket är en extra kostnad. Sen vet jag ju inte om han kommer behöva behandling, eller om det ens är någon idé att behandla. Som pricken över i:et så fick jag besked från försäkringsbolaget att de INTE täcker hans skada och han har nu reservation för hälta på båda bakbenen samt hovsjukdomar och komplikationer, bara det får en att vilja gräva ner sig.

Jag är som sagt väldigt kluven och allmänt less på livet om man säger så. Hästar är verkligen allt för mig och jag har anpassat hela mitt liv åt att kunna ta hand om dem, ha tid för att rida, att träna osv.. Det är också därför jag valt att jobba 60% som jag gör, men vad ska jag göra av min lediga tid nu? Förutom att lulla runt på skogspromenader.. Men jag har valt det själv, det var detta valet jag gjorde när jag bestämde mig för att inte lämna tillbaka Avons och det är någonstans härefter jag får leva, även om det SUGER!